Fårö, dag 7

Jag är ledig, det är lördag, jag vandrar längs stranden mot Hammars och lyssnar på en podd. Den handlar om män som inte har några nära vänner. Det handlar alltså om nästan alla män. Om ensamma män, som blir arga män, som blir skadliga män, ibland för andra och ganska ofta för sig själva. En forskare berättar om en mamma som befarat att sonen är gay, eftersom han är så känslig. Pojkar i inslaget säger att deras liv skulle bli lättare som tjejer. Ja, det är synd om människorna, särskilt halvmänniskorna.
    Jag rör mig vidare längsmed kusten, byter avsnitt, nu handlar det om suspekta personlighetstester istället och chefer som känt sig tvungna att byta jobb efter att ha ”blivit introverta”. Och plötsligt har jag gått för långt. Står vid skrivarstugan. Hur? Vänder tillbaka, knackar på en ruta på Hammars och skrämmer slag på K som viftar att jag är välkommen in. Jag pratar (och lyssnar) mig matt på fikan med E och K. De är på plats för att gå igenom innehållet biblioteket och stämma av mot registret. Mitt behov av att få umgås med dem är outsinligt. Inte nog med att jag bott isolerad på en gård i en vecka – jag har dessutom tagit på mig hela världens machoproblematik! Tack gode gud för andra människor (sa nog aldrig Ingmar Bergman).
    Det här blir sista inlägget från Fårö, i morgon bitti far jag hem. Tack för läsningen.

2 reaktioner till “Fårö, dag 7

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.