Skärmsläckare

Fredag kväll och jag hittar en burk folköl av okänt tyskt märke* på balkongen. Ett mjukt islager ligger som en hinna i glaset när jag häller upp. Kylan väcker mig, och från fåtöljen vid tv:n får jag syn på den: test-bilden. Eller skärmsläckaren, för det är så den ska förstås. När Apple tv inte fått några instruktioner väljer den själv ett program med naturfotografier som drar fram över skärmen. Här finns vyn över stranden med fåglar/flygplan (aldrig riktigt kunnat avgöra). Här finns grizzlybjörnen som ivrigt gapar efter en fisk. Här finns isbergen och solnedgångarna. Dessa foton, som hämtade från Mattias Klums senaste semester, tittar jag av naturliga orsaker sällan på, för när jag vill Apple tv något klickar jag på fjärrkontrollen och då försvinner bildspelet. Men jag tänker på människorna som bor mittöver gatan**. De kan få för sig att vi inte tittar på något annat i vår familj. Bildspelet är vårt vanligaste program. Och vi visar gärna upp det för gatan som om vi mediterade till stillbilder av naturell natur och skarpt avgränsade årstider. Kanske finns det någon som finner tröst i arrangemanget.

* Det är med folköl som med amerikanska collegetröjor. Finns ens detta namn på riktigt, eller är alla bara etiketter från samma fabrik, som en lek med kundens varationssträvan?
** Tv:n stod fram till för något år sedan in mot väggen i ett hörn, men sedan en ommöblering har den nu fri utsikt mot Södermannagatan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.