En kväll bara

Vad ska jag blogga om? frågar jag J under vår bokcirkel. Eller, det blev inte så mycket av bokcirkeln. Fem blev fyra blev tre och två och till sist hade det förhållandevis avancerade knytkalaset i Aspudden reducerats/uppgraderats till en ölhävarkväll på Blecktornskällaren. Vi sitter först vid bardisken men våra ryggar tål inte belastningen, så vi hittar ett hörn och fortsätter därifrån.
    Och så pratar jag om bloggen, och hur jag tröttnat på att flika in texter i flöden, och hur algoritmer styr vem som ser vad, och att bloggar liksom är retro på ett bra sätt, det är vår generations egentliga uttrycksform, säger jag, men framförallt vill jag veta: Vad ska jag blogga om?
    Det här, svarar han.
    Men vad menas? Kanske att de lyft undan Jack Vegas-maskinerna (och jag skäms att jag indirekt baktalat etablissemanget i min radionovell), att snön ligger som florsocker över trottoaren, att sällskap sitter runt omkring oss med tända stearinljus och vita dukar, att ölen är lättdrucken, att stället tvärsöver gatan renoverar och inte alls tvättar pengar för lokalen är till salu igen, eller att två män i ofas med sina åldrar ses på en bar och diskuterar kvinnors litteratur med temat klass och klasskamp, att det är december och att vi lever och att det snart blir ljusare igen, men först måste det bli ännu lite mörkare, eller att vi båda letar den där platsen där man verkligen bara kan känna ett lugn, och att vi tror oss kunna hitta den, kanske ligger den i Enskede gård (finns en ljus och välstädad villa där), men vi vet båda att platsen inte finns.
    Jag skulle kunna blogga om alla dessa saker.
    Eller så skriver jag några rader om J:s tidigare fotografkollega som plötsligt dyker upp och som blir introducerad med en anekdot om en enkät som skulle gå ”jävligt fort”, varefter hon anföll första bästa person med kameran och lät avtryckaren smattra igång, vilket jag av egen erfarenhet vet inte är den mest effektiva metoden (det är istället att ställa frågan så snabbt att deltagaren inte hinner överväga sitt deltagande utan lägger fokus på att tycka istället) (samt att poängtera att bilden kommer att vara mycket mycket liten) (nästan så att den inte syns). Vi skrattar åt minnet som det känns som jag delar nu, för jag kan verkligen se det framför mig. Vilken scen! Så ska hon röka och försvinner med sin vän ut på Ringvägen.
    Vi nöjer oss med två glas, eftersom vi är vuxna nu och det är ju en dag i morgon också. Jag följer med J till Ica Lansen där han köper ett rakskum av dyrare modell, eftersom det är bra för huden, och en halv baguette, två sexpack ägg (ekologiska), och hur jag kallar inhandlingsresultatet eklektiskt när det driver fram på bandet. Killen i kassan fnissar. Inköpet landar på 100 kronor. Exakt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.