Varför Norrköping?

Jag står utanför Pappa Grappa på Gamla Rådstugugatan efter middagen när frågan ställs: Varför Norrköping? Ja, varför är du så intresserad av oss? Det är ett ämne som sysselsatt mig tidigare under dagen då jag begeistrat vandrat över nya torg och industrilandskap för att beskåda nybyggen, på något vis stolt över att stan reser sig igen. Vi reser oss igen. Är på riktigt engagerad eftersom jag anser att det berör mig. Fastän det är ologiskt på flera sätt. Jag är inte från Norrköping, det är min far som är härifrån. Och jag har under uppväxten knappt besökt stan. Det handlar inte heller om fotbollslaget. Lite förstås, men framförallt handlar det om vad som hände med mig när jag flyttade hit som 23-åring, då rätt sargad av stockholmsstrebrigt kontorsliv. Man kan säga att ett nytt jag föddes och växte upp i Norrköping. Jag var bara personen som klev in i tidningshuset en höst 2006, som tyckte om att skriva och läsa och det var bara så han var, personen som klev in i tidningshuset. Och så byggde jag vidare på det. Lärde känna andra som var som jag. Började skriva om andra som var som jag. Intervjuade dem som var som dem jag ville bli. Såna som skrev romaner, drev museer eller komponerade symfonier, eller bara levde ut. Såna jag som jag här kunde vara från början.
    Och det är det jag svarar på frågan. Jag är intresserad av Norrköping för att Norrköping är mitt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.