Att känna Jesus

– Kan jag fråga dig en sak?
    Hon ser inte bortkommen ut, påminner om en barnvakt jag hade när jag behövde en. Fast den här kvinnan har kastanjfärgat hår, Annas var mörkblont. Jag stannar upp min köpcentrumsgång och svarar mjukt:
    – Ja, absolut.
    Hon ska inte sälja något, det vet jag. Hon vill bara ha hjälp, hittar möjligen inte till Akademibokhandeln, och det gör ju jag. Om hon inte hittar till en butik jag inte vet riktningen till så kanske vi kan höra oss för med någon annan förbipasserande. Varpå hon ställer frågan hon frågade om:
    – Känner du Jesus?
    Hon påminner inte alls om någon barnvakt. Det är som att hon lyfter undan en mask och blottar en obalans. Jag låter tyngdlagen föra benen framåt, för jag vet att om jag inte förflyttar mig kommer hon inte släppa taget. Det här abonnemanget vill jag inte ha. Jag säger:
    – Jo, jag känner till en hel del om honom.
    Hon ser att mina pupiller dansar, men hon verkar inte vilja förfölja mig, presenterar bara sin nästa replik:
    – Vill du lära känna honom ännu bättre?
    – Nej. Nej, det vill jag inte, medger jag.
    Fast egentligen kanske hon pratar om en Jesus i Gubbängen som säljer burritos. Jag vet ju inte det. Jag bara antar saker, ler pliktskyldigt och fortsätter gå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.